Symtom på forskning sömnlöshet börjar ofta med sömnproblem relaterade till situationen som ett normalt svar på stress och ångest. Psykologiska, neurobiologiska och beteendefaktorer hjälper sedan till att stödja och upprätthålla. Förväntningar på sömnproblem och dagproblem bidrar till mental och fysiologisk förnyelse. Patienten utvecklar ett säkert beteende som syftar till att få mer sömn och minska de negativa effekterna av otillräcklig sömn.
Oregelbundna sömnvanor, somatiska och psykiska problem, en psykosocial situation, vissa mediciner, ohälsosamma levnadsvanor och ett unikt sovrum kan hjälpa till att upprätthålla sömnlöshet. Behandlingen under studierna av diagnosen Insomni baseras på patientens erfarenhet av sömnproblem och hur detta påverkar väl och daglig funktion. Studien inkluderar en grundläggande somatisk och psykiatrisk bedömning, inklusive laboratoriestatus på motiverad HB, sköldkörtel -, lever-och njurstatus, CRP, ferritin och eventuella samtidiga och behandlingsbara.
Vid komorbiditet avgör den kliniska bedömningen vilket tillstånd som behandlas först eller båda resolutionerna ska behandlas parallellt. Basen i utredningen består av en berättelse och innehåller en grundlig genomgång av sömnvanor och daglig rytm. För att patienten ska kunna registrera en sömndagbok ...
PDF, 11 kb. Berättelsen innehåller också en psykosocial situation, beteendemönster på dagen och kvällen, en sovande miljö och användningen av ämnen som avbryter sömnen, såsom alkohol, nikotin, mediciner, koffein och mediciner. Remiss för vidare utredning av sömn är relevant vid misstanke om sömnstörningar relaterade till andning och narkolepsi, liksom vid allvarliga sömnstörningar och i avsaknad av behandling.
När diagnosen är fastställd eller om det finns en tydlig misstanke kan en bedömning av symptomets svårighet göras med ISI Insomnia Severity Index, Svensk PDF-version, 96 kb. Formuläret består av sju frågor där patienten utvärderar svårighetsgraden av sömnproblem och dagproblem. Diagnostiska kriterier för diagnos enligt DSM-5 inkluderar sömnproblem, även om sömnförhållanden finns, och att sömnproblem kan vara relaterade till dagtidsproblem, funktionshinder och lidande.
För diagnos bör sömnproblem uppstå minst tre gånger i veckan och pågå i minst tre månader. Sömnproblem bör förklaras inte bara av andra somatiska eller psykiatriska sjukdomar, andra sömnstörningar eller droger eller andra ämnen som alkohol, koffein och mediciner. En översikt över vanor om alkohol, kaffe, nikotin och måltider bör göras, samt diskutera sovrummet och störande miljöfaktorer.
Äldre patienter bör också frågas om deras träningsvanor och om de har möjlighet att gå ut. Dålig belysning och konstant exponering inomhus kan också vara viktigt, eftersom ljus spelar en viktig roll för att upprätthålla en daglig rytm. Att titta på en ljuskälla som en dator på kvällarna kan förskjuta den dagliga rytmen. Det är viktigt att fråga om patientens förväntningar på sömntid och om patienten lider av trötthet.
Förutom råd om behandling av läkare kan du överväga en sömnskola. Vissa patienter sover bättre med en bollfilt eller en kedjefilt. I början av demens avvisas sömn ofta, och det är svårt för patienten att upprätthålla en daglig rytm. I dessa fall är det särskilt viktigt att patienten har lämpliga dagaktiviteter, såsom dagvård. Demens, som vänder på en dag, behöver ofta komma till särskilt boende, eftersom mediciner inte kan ersätta nattvård och övervakning.
Orsakerna till sömnstörningar är flera våningar, och i avsaknad av andra bevis än kortvarig behandling med sömnmedicin, måste en enskild läkare utifrån sin övergripande bedömning bestämma vad som är mest lämpligt i varje enskilt fall. Region Stockholm utskott för expertutskottet i psykiska hälsofrågor källa till psykisk hälsa hos Läkemedelsverket. Behandling av sömnsvårigheter.
Behandlingsrekommendation och förberedelse inför SBU: s medicinska utredning. Behandling av sömnproblem hos vuxna. Informera Socialstyrelsen.
En statistikdatabas för läkemedel. Utgången ändrades förra gången.