Volgsjö skola ex

Ett stort antal människor samlades vid stationen för att lyssna på Hagens guvernörs inledande tal och se det stora loket som kommer att sväva upp på perrongen. Under 11 år fortsatte byggandet av innerstaden, och tills motorvägen var färdig, från Kristinham i söder till Gyallivare i norr. Några av anledningarna till att banan byggdes var att man i dag trodde att Norrland skulle bli framtidens land, bara man var noga med att förbättra transportförmågan.

Det fanns enorma naturresurser som bara väntade på att användas: skog, vatten och malm. Nu när du också kan få ut det mesta här genom järnvägen kan den norra marken odlas med nya metoder och med moderna jordbruksredskap. Järnvägen blev dock inte spaken för händelserna i Norrland i landet som man hade hoppats på. Idag används Inlandsbanan främst för turisttrafik. Om du öppnar porten och går in i staketet ser du att det finns några stockar.

Tidskrifterna markerar platsen och formen på den första Wilhelmina-kyrkan. Dessa var bosättarna själva i Volgse-området, som var trötta på att transportera sina avlidna hela vägen till Assel för att kunna begrava de döda i upphängd Mark. Så platsen såg precis bredvid Wolgsen, där man trodde att det skulle vara lämpligt att bygga en kyrkogård och bygga en kapellkyrka.

Det enda problemet var att här började Daniel Danielsson från Torvsj XX utveckla en ny byggnad. Mot viss ekonomisk ersättning och löftet om en ny plats i Torvle gick Daniel med på att lämna sin gård vid sjön Wolgsen för att göra plats för en ny kyrka. På sommaren kan den nya kyrkan äntligen tas i drift. Tyvärr finns det inga bilder som visar hur det såg ut.

Den nämns emellertid i gamla källor, där den sedan beskrivs som en rödbelagd korskyrka med närliggande skydd. När det gäller interiören måste det vara mycket spartanskt. Predikstolen, altaret och allrarna var målade i olja med blått och något rött på flera ställen. Om bell kan vi berätta att två litterära klockor hängdes i den.

En av dem donerades av landshövdingen Per Edin och som en ersättning ville han att den skulle begravas den dagen. Han gick snart bort från tiden och begravdes i Asel, men den dagen krympte ingen för honom i Wolgsj XX-kapellet. Kort därefter föll klockan till marken och brast, vilket många tolkade som hämnd från landshövdingen. Klockan finns i Wilhelmina-museet idag. Det fanns en kyrkogård utanför kyrkan.

Idag kan du se små fördjupningar i marken där några av våra bosättare och oss själva begravdes. Kvar på kyrkogården finns det bara ett begravningskors. Det var en präst som bara var 1 dag gammal. Hon dog den 21 December av Hillbert Helgrens hästsko. Visste du att det finns en särskilt framgångsrik hästsko här i Vilhelmina? Om inte, kan vi berätta att den ligger på Dalagatan, nära infarten till ambulansen på vårdcentralen.

Det finns ett björkträd där, som Wilhelminapojken Hillbert Helgren passerade förbi hästen och vagnen Hillbert var då ca 10 år gammal. Just här tappade hästen en sko, och Hillbert hängde den på ett ungt foto: Lars är Eric Holmgren björk. Han tänkte plocka upp det senare, men det var aldrig fallet, och eftersom björken är magnifik visade sig hästsko kombineras med björken.

Idag sticker bara hälften av skorna ut från bagageutrymmet. Enligt muntlig tradition rörde barn som växte upp i området en hästsko och önskade flera, samtidigt deras ögon. Kanske är det värt ett försök? Det var unge John Larsson från Latikberg, som dog här, under mästarens bil. Som barn var det lätt för John att studera i skolan, men med tiden blev han mer och mer tung och tyst.

Det var som om han tänkte på något. En höstdag, när hans äldre bror John gick hem från gräsklipparen, hördes plötsligt ett skott, och kulan flydde och slet upp såret på axeln. När hans hund inte skällde insåg John att det måste finnas någon bekant som sköt skottet. Kan det ha varit John? När våren kom drog John sin yngre bror Abraham till sjön Bomsenn för att leta efter Lingsegg.

Mitt i sjön knuffade John sin yngre bror över bordet. När kvällen kom började resten av familjen sakna Abraham. Överallt sökte de efter honom, utan resultat. Så småningom började de föreställa sig att John kan ha dränkt honom och gick därför ut till sjön Bomsen, Latikberg. Där sjön är som djupast såg de plötsligt ett glänsande kors på vattnet, och där fann de att Abraham låg längst ner.

Johannes hävdade att Abraham själv föll på borden, men när de tog av sig Abrahams kläder såg de repor på hans bröst. Då kunde John inte längre förneka och medgav att han var den som dränkte sin yngre bror, och att han var den som försökte skjuta John. Han hade också för avsikt att döda sin syster Mary.Målet var att bli ensam arvtagare till gården. Vid detta dömdes John till döden genom halshuggning, och den 6 oktober tillämpades domen framför en stor publik av åskådare.

E-tjänst till barn och utbildning.

Några klättrade in i träden för att se bättre ut. Medan prästen läste vår far föll bilen ner. Några av dem frös i träden och föll när Johns Huvud rullade framför fängelsehålan. Huvudet pekade på mästaren fast på spjutet, och kroppen kastades i en träposition för att handla om det. Även idag kallas denna plats "Hanging Hill". Det här är gravstenar till minne av de finska flyktingar som kom hit till Wilhelmina i September, från Kitzlai i norra Finland.

Under andra världskriget drabbades den finska befolkningen hårt, och hösten flydde i cirka 48 år, finländarna till Sverige, varav hamnade i Vilhelmina. Många av dem var barnspel, de återstående kvinnorna, de äldre och ett dussin män. De flesta av dem var i så dåligt skick när de kom och led av dålig hygien att det var nödvändigt att ge dem omedelbar hjälp och dränering.

Sedan var det problemet med var man skulle placera alla. Du var bara tvungen att använda alla offentliga utrymmen som fanns tillgängliga. Med en häst och en vagn fördes också några av flyktingarna till några av kommunens landsbygdsskolor. Till slut blev situationen instabil, och fem kaserner byggdes i stadsområdet. I dag har området en av kommunens förskolor och har fått namnet kitt XXL XXL efter de finska flyktingarnas hemstad.

Kort efter ankomsten till Wilhelmina dog 36 av flyktingarna, varav de flesta var barn mellan 5 månader och 6 år. Orsaken var främst difteri eller dysenteri. Det var de som fick sin sista semester här.

Läsveckor på Volgsjö skola Vecka 43 och 45 hade vi läsveckor på skolan.

Deras namn är huggen i sten. Bristen på pengar och byggmaterial innebar att invigningen av den färdiga byggnaden inte kunde hållas förrän det som återstår idag är en lägenhet, senare omvandlades den till kontor och mötesrum. Folkets hus byggdes och håller på att ta slut-den ursprungliga byggnaden hade en huvudingång från Tinggatan. Idag finns det också en bowlinghall och pooler med flera pooler, bubbelpooler och bastur.

Men först och främst rum för olika typer av möten och konferenser med plats för människor. Biblioteket har utökats med en omfattande självavdelning och är också välutrustat för släktforskning. Folkets hus har evenemang under hela året. På sommaren är cafekvällar och särskilt grillkvällar där grupper spelar och har kul extremt populära. Inuti och utanför finns också ett spegelsystem och en pyramid, som ingår i samma projekt.

Foto: Magnus ström 10 Stenmans foto: Magnus Stanm Stenmans Konditori, när Roland Stenman från Örnsköldsvik kom till Vilhelmina och öppnade sitt bageri mitt i samhället, i början av backen till kyrkan. Vita huset var stilfullt inrett med nk-möbler. Dagens byggnad byggdes efter ritningar av arkitekten Kjell Wetling. Huset är ett polygonalt södra område i 1-5 plan, med betong och med stora perspektivfönster.

Snart Bad Terafer, invånarna i området, om att få en kapellkyrka med en permanent predikant, eftersom kyrkan i Assel var för långt borta. Daniel Danielssons egendom ansågs lämplig som bostad för en predikant. Danielsson blev ett offer för att ta över hälften av Torges bosättning i Asel, som fick hjälp där av en pastor och en lärare, ett offer han accepterade.

Daniel Danielsson flyttade in och på sommaren började arbetet med att bygga ett kapell i Volgsa. Byn Vilhelmina blev en kyrkstad, men en allvarlig brand slog igenom området och förstörde mer än hälften av kyrkstaden. Branden startade på morgonen den 5 September i en av stugorna söder om Storgatan. Bränderna tog snabbt över de gamla träväggarna och spred sig snabbt från hus till hus.

Branden accelererades ytterligare av att människor kastade möbler, hushållsartiklar och andra föremål från hus, som sedan tog eld och hjälpte till att sprida lågorna. I striden mot detta Inferno fanns bara tre små brandpumpar tillgängliga. Vid femtiden på eftermiddagen konstaterades att drygt 50 byggnader söder om Storgatan hade brunnit ner. Undersökningen drog slutsatsen att branden orsakades av en defekt skorstensvägg.