Utseendet på [Redigera wikita text] länkar. Lynxen har en kort kropp med långa ben, runda tassar och stora kuddar. Kroppslängden är cirka 70 centimeter och den har en höjd av cirka 60-70 centimeter. Hanen väger 20-30 kg och honorna 15-20 kg. Bakbenen är längre än frambenen, vilket gör att lodjuret lutar sig något framåt. På sommaren var pälsen slät och färgen varierar mellan gulbrun och rödbrun.
De flesta lodjur har mörka fläckar i sina rockar, men färgen och mönstret kan variera mycket mellan olika människor. På vintern blir pälsen mycket tjock och färgen blir ljusare och gråaktig. Ögonen är omgivna av vita och svarta utstryk som får dem att se större ut än de verkligen är. Baksidan av lynxens öron är fodrad med svart päls, som slutar med en karakteristisk tofs på toppen av örat, ca 4 cm lång.
Arten är betydligt tyngre än andra arter i samma släkte. Distribution [Redigera av wikita text] länkar har ett omfattande distributionsområde som sträcker sig från Västeuropa till Ryska skogsområden och söderut till Centralasien och den tibetanska högplatån. Detta händer i de baltiska staterna, i lövskogarna i östra Polen och i närliggande delar av Vitryssland. Dessutom finns det lodjur i bergen i norra Turkiet och i vissa delar av det tidigare Jugoslavien.
LON har också framgångsrikt återinförts i de slovenska Alperna och sydvästra Schweiz. Därifrån spred den sig till Italien, Österrike och nordöstra Frankrike. I Ryssland ligger Lon i hela Tajgaskoga-bältet, genom Sibirien och upp till Berngs Sand. Lon bor också i de bergiga områdena mellan svarta och Kaspiska havet och vidare till Himalaya, Mongoliet och norra Kina och Pakistan.
I vissa områden, inklusive Kina, är lynxens status dåligt känd, och populationen kan minskas. Det äger rum i Skandinavien, Östeuropa och västra Sibirien.
Lynx Lynx Carpathicus-finns i Karpaterna. Linx Linx Martinoi-finns på Balkan. Linx Linx Dinnik-finns i Kaukasus. Lynx Lynx Wardi-finns i Altaibergen. TOF har en kort kropp på örat med långa ben och stora tassar. Bakbenen är längre än frambenen, vilket gör att båtens baksida lutar. Den skandinaviska lonen är den största av de fyra Lodjurarterna i världen.
Under sommaren är lynxens päls slät och kan variera mellan gulbrun och rödbrun, de flesta lodjur har också svarta fläckar i pälsen. Vinterrocken är mycket tjock och har en ljusare grå färg. Baksidan av fiskens öron är fodrad med svart päls, som slutar med en karakteristisk tofs längst upp i örat.
Lynxsvansen är kortare än de flesta andra djursvansar hos katter och slutar i svart spets. En skicklig ensamjägare, lodjuret är den mest erfarna ensamjägaren bland våra rovdjur och kan fånga byte som lossnar fem gånger större än sig själv. I norra Sverige lever de främst av rådjur och i södra Sverige är rådjur den viktigaste näringskällan. Hare och fågel är andra populära byten, och det händer också att lynx dödar får och lamm.
Länkar sjunker ungefär ett utbyte per vecka. När han har dödat ett stort byte lugnar han sig och håller bytet inom synhåll innan han börjar äta. Han äter de köttiga delarna först och undviker tarmarna helt. LON tuggar inte, men skär helt enkelt bytet i bara stora bitar och sväljer hela bitar. LO tar in i genomsnitt 55 rådjur eller renar per år, medan en kvinna med barn behöver mer än 70 liknande förändringar.
Den lekfulla uppvaknandet och parningen av en lodjur blir sexuellt mogen under sitt andra levnadsår och får vanligtvis barn när den är två eller tre år gammal.